Tryin to pick myself up, so here goes!

Jag har haft en trevlig eftermiddag på stan med en lättsam och rolig barndomskompis.

Jag har bakat samma mandelkakor som tidigare, fast denna gång med blötlagda mandlar, kakao och en bit granny-smith äpple nedmixat. Till detta en kopp thé.

Jag tycker om regn. Kylan påminner lite om hösten, jag gillar hösten.

Jag ska ringa och ansöka om ännu ett sommarjobb!

Två månader kvar i skolan. Ska mysa och njuta medans jag kan i världens bästa skola, men det ska bli skönt med lite verklighet också, inte bara galet mysiga esteter! ;D

Min lillebror har skänkt mig sitt gamla Nintendo DS!! :D Här skall nördas! Min lillebror är världens bästa. Grymmaste ever! Inte bara när han ger mig sina gamla avdankade spelkonsoler, han är alltid vänlig, intelligent och han har humor. I've done a good job with that one! (:

Min engelska C-uppsats är klar. Jag har lärt mig att tid inte gör en uppsats bättre. Kvalitet före kvantitet! Detta gäller ALLT.

Jag känner mig genast gladare och lite mer pepp. Lite uppskattning tar en långt. Inte bara uppskattning från andra, utan att själv bestämma sig för att gilla saker. Hos andra och hos sig själv. I världen. Björk har rätt: all is full of love, you just ain't recieving.

  Jag och min mandel-kaka. It was goooood...

Jag tar ock avslutar med ett klyshigt citat av en författare som jag inte läst någonting av, dessutom irriterar han mig på tv. Men det betyder inte att jag inte kan uppskatta honom för detta:

För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv
För allt du skäms över
För allt du är stolt över
För allt du vill dölja
För allt du vill visa upp
För allt som inte blev som det skulle
För allt du är
För allt du vill vara

Förlåt dig själv

första kapitlet ur En komikers uppväxt, Jonas Gardell

Det har slagit mig att jag äger många saker. De samlas i högar, arméer omkring mig. Det är lite överväldigande. Kan man äga för många saker...?

Jag har ofta samlat, jag tycker om tanken på en komplett samling. Inte för att jag någonsin har haft en sådan, men samlingar av saker har jag haft. Många. Många saker och många samlingar.

Jag har gett bort de flesta. Mina gosedjur, mina tidningar, min samling av allmänt jättecoola grejor som jag skulle inreda min framtida lägenhet med, t.om en massa jättefina klänningar som jag skulle börja använda en dag. Borta nu, det känns jättebra. Om någon annan kan njuta av dem så är jag nöjd. Eller om de hamnar på soptippen, det gör mig detsamma egentligen. (Ssshh!! Säg inget till mina gosedjur, de kommer att bli ledsna! De var så lyckliga där i mitt föråd, nedpackade i svarta sopsäckar!)

Jag skulle kunna ordbajsa om detta i evigheter, det skulle bli en jättepretentiös text! T.om mer pretentiös än nu, sug på den!

Men bottom line is that grejor tar plats. Fysisk och mental, de tar plats i ditt huvud och sprider ut sig all over your bostadsyta. Och de får dig att köpa fler saker, eftersom de behöver underhållas och förvaras på olika sätt, dessutom så kommer du alltid att finna nya objekt till din livssamling. Livssamlingen av prylar som ska visa för sig och alla andra vem du är.

Jag tror att de flesta prylar är kreativitetsdödare. Ju färre prylar jag har omkring mig, desto friare flödar min fantasi. Ju färre redskap jag har att tillgå i mitt skapande (oooh, så pretentiöst det håller på att bli! Underbart! :D) desto lättare går det.

Bilden är snodd från www.zenhabits.net under posten "How to Declutter". Kolla in bloggen, den är najs.

Begränsning är skapandets moder.
Plus att minimalistisk design är grymt snygg. (: