Men allt som haddes var ju inget egentligen. Det fanns, det kändes, men det var ju egentligen inte där. Såsom jag, jag var ju aldrig här, egentligen. Var jag här så var jag ljudlig, var jag här så var jag duktig. Var jag här så var jag vacker, duktig, klok och förståndig. Men nog aldrig tillräcklig egentligen.

Jag finns ibland. Ibland så finns jag. Jag fanns igår, med vännen på caféet, då fanns jag. Teet fanns kanske, det var en del av det som fanns då i alla fall. Så kanske fanns teet där i alla fall. Vännen fanns där, och för första gången så visste jag det. För första gången så fanns hon, för jag fanns. Jag lät mig själv finnas en stund. Liksom jag finns med Honom. Vi som är mer genuina än tiden, mer genuina än ljuset, hungern, törsten, smutsen, vattnet och alltet. Vi finns, mellan fem väggar av betong.

Mer och mer övertygad om att alltet är inget, så varför så rädd för att släppa taget? Varför hålla fast tills knogarna vitnar, järngreppet som ju blir fastare, hårdare för varje år. Just i nuet finns en brytpunkt, såsom mellan andarna och människorna i slutet av oktober. Nuet river väven i remsor och jag kan snegla in. Vet inte vart, vet ingenting, bara att det är bättre. Det måsta det vara.

Så tog jag ett kliv in och lät fingrarna lossas från greppet, skulle all det som egentligen är finnas där. All det som egentligen är. Det är ju toner och vänner och ord och alla de där gnagande känslorna som susar omkring inombords, de som ju aldrig rastas. Jag tror att klivet skulle leda in i en park, där de kunde sväva fritt och kollidera utan att punktera någon illusion, såsom de gör nu, varje gång som de rör sig. I kroppen som skall vårdas bor den ruttnande själen. Jag är väl inte bitter, bara litet vemodig. Aningen.

Och det som haddes, det som ju inte fanns, skall finnas ännu mindre nu, snart. Jag ska skala bort, som Shrek, jag är en lök.

Varför kommer ingenting till mig, som av ett trollslag, en glittrande uppenbarelse? Var har drivet och det lekande lätta tagit vägen?

Det bara sover en stund, medan jag utvecklar tunnelseende... Sen är det över och då vill jag ha det igen!

  Som sagt...

Det var mörkt, men knappst kallt. Trodde alltid att rymden var kall. När kroppen svävade, flöt, virvlade, så kändes rymden aldeles perfekt. När varje nerv pirrade och tystnaden faktiskt var fysisk då var allt som det skulle.

Kroppen, den krångliga, bångliga, bökiga, stökiga, otympliga klumpen. Perfekt, i rymden var den värdelös ändå. Inget motstånd.

Hjärnan försökte, men kunde inte. Försökte lösa situationen, det är ju knepigt att flyta i vakum. Till ingen nytta. Rymden vann, här fick hjärnan, diktatorn, den stränga, ingen näring. In your face. Rymden vinner alltid.

Och sekund för sekund för sekund för sekund. Inte för att kroppen hade en klocka på sig, inte för att hjärnan skulle ges en chans att bry sig ändå, den var nästan helt inaktiv nu. Likt kroppen.

Oh, I'm scared of that middle place, between light and nowhere.

Här finns ingen rädsla. Här vet ingen vem kroppen tillhör och det är ingen som saknar den. Den saknar ingen. Den minns inte ens vilka andra kroppar den borde sakna, för en kropp glömmer så lätt.

Mörkt, ljusprickar, stora, små, upp, ned, vem vet. Det var ingen fråga. Sekund, för sekund. För sekund för sekund för sekund för sekund för sekund. För se... kund. För... Sek.. und. S... e... kun... d...

Det finns visst inget syre här ute. Kan kroppar förmultna i vakum? Kolliderar dem med andra himlakroppar, vars magnetism är större än dennes, eller får kroppen en egen omloppsbana?

  Ser ni den lilla röda pluppen? Det är en random grej som har hamnat i min vänstra hands omloppsbana.

Placebo, Every me and every you (1998)

Sucker love is heavent sent
You pucker up, our passion's spent
My hearts a tart, you'r body's rent
My body's broken, yours is bent

Carve your name into my arm
Instead of stressed, I lay here charmed
Cause there's nothing else to do
Every me and every you

Sucker love, a box I chose
No other box I chose to use
Another love I would abuse
No circumstances could excuse

In the shape of things to come
Too much poison come undone
Cause there's nothing else to do
Every me and every you
Every me and every you, every me

Sucker love is known to swing
Prone to kling and waste these things
Pucker up for heavens sake
There's never been so much at stake

I serve my head upon a plate
It's only comfort, calling late
Cause there's nothing else to to
Every me and every you

Every me and every you, every me
Every me and every you, every me

Like the naked leads the blind
I know I'm selfish, I'm unkind
Sucker love, I always find
Someone to bruice and leave behind

All alone in space and time
There's nothing here, but what's here's mine
Something borrowed, something blue
Every me and every you

Every me and every you, every me...

 

Cruel Intentions, 1999

Bara för att jag funderade på det igår så mindes jag min dröm imorse. Jag drömmer mest intensivt efter tre-snåret, som de flesta.

Det var en dröm som verkligen fick mig att reflektera, den kändes så verklig och underlig... Jag vill inte skriva om den, jag måste tänka igenom den först.

  Ett trick för att komma igång och aktivt tänka på sina drömmar under dagarna är att rita någonting på handen och sedan påminna sig om att kolla om man drömmer eller inte varje gång man ser det man ritat. Eller varje gång man tänder och släcker lampor så kan man vara extra vaksam, det sägs nämligen vara näst intill omöjligt att påverka ljuset i en dröm. Så om du inser att du drömmer så är det bara att sätta igång med att försöka kontrollera den!

Det är grymt spännande att tänka på att endast en medvetenhet om ens drömmar kan göra att man minns dem såpass mycket tydligare på morgonen! (:

Fler drömmar inatt!

Recept på hemgjort (nästan) 100-procentig choklad!

Kakao
Kokosolja
ev. sötning, men det är fusk egentligen...

Skeda ned kakao i en kastrull och tillsätt kokosolja tills blandningen precis blir trögflytande. Om du måste, då tillrätt lite stevia eller nåt.

Bred ut smeten på aliminiumfolie och stoppa in i kylen tills det stelnat. Enjoy the bitter strävhet of glorious doom and destruction!

Jag drömmer mycket, vilket jag är väldigt glad över. Älskar att somna och trilla rätt ned i crazy-place som dessutom skapas av mig själv, min egen hjärna. And it is crazy.

Inte alltid konkret, men ibland så. Ibland vet jag att jag drömmer, fastän jag kan inte kontrollera varken mig själv eller drömmarna ännu. Jag lockas av tanken på en riktig klardrömm, att kunna dyka djupt i mörka vatten, studsa mellan väggar, klättra, trippa, expandera! Åh vad jag skulle freaka loss i en klardrömm!

Mer om lucid dreaming på t.ex www.ld4all.com

Ända sedan jag började skriva ned mina drömmar på morgonen så har de blivit mycket tydligare och jag minns mycket mer av dem. Väldigt ofta så hänger de ihop med någonting som man upplevt under de tidigare dagarna, ibland kan man t.o.m gissa i förväg om man kommer att drömma om någonting speciellt som man upplever. Men oftast är det även vanliga saker som man inte noterar förrän man vaknar på morgonen och kommer på att man faktiskt upplevt någonting liknande som vad man just drömt.

Igår skulle jag åka till my precious, och jag var lite butter på vägen dit. På ett sådant humör som får allt att framstå som äckligt och alla människor att verka påträngande och obehagliga. Det går alltid över när jag kommer fram till älskarens tidsbubbla där jag kan försvinna några timmar, men innan jag kommit dit så kändes världen ond och äcklig.

Speciellt vid busshållsplatsen så noterade jag hur stadsduvorna inte var speciellt skygga och jag tänkte på hur de egentligen påminner väldigt mycket om råttor. I mitt stilla sinne funderade jag även på om inte människor i framtiden kommer att se på vårt förhållande till duvor som vi tänker på människor och skeppsråttor under medeltiden. Fråga mig inte varför...

Till poängen med ordbajset! Inatt så drömde jag att jag skulle grilla med min familj på våran gamla uteplats och det var fullt av stora duvor där. De äcklade mig och de pickade ut ögonen på andra småfåglar och åt. Jag skulle av någon anledning försöka ta mig förbi duvorna men var tvungen att kollidera med dem med god kraft för att lyckas skrämma bort dem. (Älskar att läsa in symbolik i mina drömmar också, tänk vad mycket man kan få ut av sitt undermedvetna!)

 
Bild från Googles bildsökning på "black dove"

Jag drömde säkerligen fler saker, drömmars tidsaxel är oftast ganska så fucked up. Jag minns svagt att några gamla vänner var med, kanske var vi utomlands och simmade också... Jag vet inte.

Det var bara trevligt att få minnas en dröm relativt tydligt igen, kanske ska jag ta och börja skriva ned mina drömmar igen. En klardröm vore grymt najs! Eller bara känslan av att försvinna in i mitt undermedvetna varje natt, det är ju ett underbart fenomen!

Tryin to pick myself up, so here goes!

Jag har haft en trevlig eftermiddag på stan med en lättsam och rolig barndomskompis.

Jag har bakat samma mandelkakor som tidigare, fast denna gång med blötlagda mandlar, kakao och en bit granny-smith äpple nedmixat. Till detta en kopp thé.

Jag tycker om regn. Kylan påminner lite om hösten, jag gillar hösten.

Jag ska ringa och ansöka om ännu ett sommarjobb!

Två månader kvar i skolan. Ska mysa och njuta medans jag kan i världens bästa skola, men det ska bli skönt med lite verklighet också, inte bara galet mysiga esteter! ;D

Min lillebror har skänkt mig sitt gamla Nintendo DS!! :D Här skall nördas! Min lillebror är världens bästa. Grymmaste ever! Inte bara när han ger mig sina gamla avdankade spelkonsoler, han är alltid vänlig, intelligent och han har humor. I've done a good job with that one! (:

Min engelska C-uppsats är klar. Jag har lärt mig att tid inte gör en uppsats bättre. Kvalitet före kvantitet! Detta gäller ALLT.

Jag känner mig genast gladare och lite mer pepp. Lite uppskattning tar en långt. Inte bara uppskattning från andra, utan att själv bestämma sig för att gilla saker. Hos andra och hos sig själv. I världen. Björk har rätt: all is full of love, you just ain't recieving.

  Jag och min mandel-kaka. It was goooood...

Jag tar ock avslutar med ett klyshigt citat av en författare som jag inte läst någonting av, dessutom irriterar han mig på tv. Men det betyder inte att jag inte kan uppskatta honom för detta:

För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv
För allt du skäms över
För allt du är stolt över
För allt du vill dölja
För allt du vill visa upp
För allt som inte blev som det skulle
För allt du är
För allt du vill vara

Förlåt dig själv

första kapitlet ur En komikers uppväxt, Jonas Gardell

Every day, better and better. Better and better every day.

Dagarna är fyllda av glitter och guld som glimmar i mörkret. Jag irrar fram och tillbaks mellan ljuspunkterna.

Ett sms av från älskaren. Han den mjuka, vältaliga, så galet sexiga, han som har stulit mitt förstånd.

En kopp te med en kär vän. Kär är hon nog, så kär så kär, hon sprudlar och lyser.

Ett telefonsamtal med en annan, älskad vän. Entusiastisk och stark, optimistisk är hon. Som en amazon.

  Bild lånad från www.filterclean.co.uk (den var fin, okej!)

Och en underbar familj som samlas till middag varje kväll.

Jordens skarpaste, roligaste och snällaste lillebror.

Älskade mänskliga föräldrar.

Min mjuka säng, alla The Cure-låtar på Spotify, besök av en klok, modig kvinna. Ett brev från en vis släkting. Solsken, extra mycket sömn, påsklov.

Och allt annat. Jag vill bara lysa och glittra som allt annat.