Det har slagit mig att jag äger många saker. De samlas i högar, arméer omkring mig. Det är lite överväldigande. Kan man äga för många saker...?

Jag har ofta samlat, jag tycker om tanken på en komplett samling. Inte för att jag någonsin har haft en sådan, men samlingar av saker har jag haft. Många. Många saker och många samlingar.

Jag har gett bort de flesta. Mina gosedjur, mina tidningar, min samling av allmänt jättecoola grejor som jag skulle inreda min framtida lägenhet med, t.om en massa jättefina klänningar som jag skulle börja använda en dag. Borta nu, det känns jättebra. Om någon annan kan njuta av dem så är jag nöjd. Eller om de hamnar på soptippen, det gör mig detsamma egentligen. (Ssshh!! Säg inget till mina gosedjur, de kommer att bli ledsna! De var så lyckliga där i mitt föråd, nedpackade i svarta sopsäckar!)

Jag skulle kunna ordbajsa om detta i evigheter, det skulle bli en jättepretentiös text! T.om mer pretentiös än nu, sug på den!

Men bottom line is that grejor tar plats. Fysisk och mental, de tar plats i ditt huvud och sprider ut sig all over your bostadsyta. Och de får dig att köpa fler saker, eftersom de behöver underhållas och förvaras på olika sätt, dessutom så kommer du alltid att finna nya objekt till din livssamling. Livssamlingen av prylar som ska visa för sig och alla andra vem du är.

Jag tror att de flesta prylar är kreativitetsdödare. Ju färre prylar jag har omkring mig, desto friare flödar min fantasi. Ju färre redskap jag har att tillgå i mitt skapande (oooh, så pretentiöst det håller på att bli! Underbart! :D) desto lättare går det.

Bilden är snodd från www.zenhabits.net under posten "How to Declutter". Kolla in bloggen, den är najs.

Begränsning är skapandets moder.
Plus att minimalistisk design är grymt snygg. (: